tantdiamant.blogg.se

Lite tantigt. Lite glittrigt. Lite kul.

Zugzwang

Kategori: Familjen

Ont i huvudet, illamående och hängig.
Där har ni kontentan av mig idag.
 
Gårdagen var bättre. Strålande sol, blommande körsbärsträd på Järntorget, lönesamtal som gick bra efter de förutsättningarna som finns, ett annat bra jobbrelaterat samtal som kanske kan ta mig ur det här tillståndet på jobbet som mest kan liknas "zugzwang".
Dagen fortsatte med att lillasyster överraskade med en Marc by Marc Jacobs-väska och hembakta kolakakor (OmNomNom) och avslutades på Moon Thais uteservering med favoriträtten Thaicurry scampi med koriander.
 
   
 
Men jag vill in i ett tillstånd där jag mår bra, hela tiden, varje dag.
 
"In chess it's called zugzwang. When the only viable move is not to move."

Att flänga.

Kategori: Bilder

Jo, igår kom vi då hem efter 22 timmars tågande.
Har haft en fantastisk semester, med påskfirande och födelsedagsfirande!
Sammanställningsvis skulle jag kunna köra en snorlong sammanställning, eller så gör vi sådär att vi tar det i bildform i över 87 000 ord, istället!
 
 
 
Fler bilder hittar ni här på Andreas flickrkonto. 
Igår var det bara att komma hem, packa väskan, och nu är det dags att åka iväg på kick-off med jobbet.
Kommer hem imorgon em igen, och på torsdag är det iväg till Malmö. Puh.
 

Stå på dig. Innan någon annan står på dig.

Kategori: Jobb

Det svåra samtalet.
Det är egentligen inte det svåraste.
Jag har sagt det förr, och säger det igen, att det svåraste är inte det där samtalet.
Det är vad som händer sen.
 
Dessvärre allt för ofta: Ingenting.
 
Konsekvenskulturen blir då något sned, med att vi istället har folk som faktiskt vill jobba enligt de riktlinjer och värderingar som företaget har, slutar när de inte får gehör för att saker inte fungerar. Orkar inte mer. Orka!
 
Idag har jag haft det svåra samtalet med en kollega som har ljugit om vart hen är och jobbar med dagligen, samt att hen är riktigt duktig på att hälla ur sig galla på våra kolleger och våra chefer.
Högst olämpligt.
Det hela samtalet var nog det kortaste jag haft i hela mitt liv, med ett resultat där min kollega bad om ursäkt och lovade att det inte skulle upprepas.
Antiklimax? Lite så. Hade förväntat mig en urladdning med drama, brutna pennor och flygande tårtor (ja, vi har ofta tårta här på kontoret). Men icke. Skönt, men lite.. Trist?
Är det nu jag säger att min kollega, egentligen är min projektchef?
 
Själv, känner jag mig stolt över min insats, att jag hållt ett "svårt samtal".
Nu väntar vi bara och ser vad konsekvenserna blir.
 
 
PS
Ber om ursäkt för seriöst inlägg. Det ska inte hända igen. Eller jo. Det ska det. Men då med mer inslag av roliga saker. Typ Dinosaurier, fikabröd och rosa tyll. För det där är saker som gör mig glad, och tar liksom udden av det seriösa. Orka seriös. //Seriös

Jag ska aldrig.

Kategori: Jobb

Gråta inför chefen.
 
Så tänkte jag. 
Hur kan en person bibehålla respekten för en som flitig medarbetare, med skinn på näsan osv, om man gör det?
Nä, bit ihop nu.
 
Så kommer den. Fulgråten.
När det tjockar sig i halsen, slemtrådarna mellan läpparna framträder och snorbubblorna blommar ut.
 
Så varför inte fulgråta inför chefen? Ja!
Eller varför inte fulgråta inför TVÅ chefer, vid TVÅ olika tillfällen, på SAMMA dag?! Ja!
Varför inte.
 
Jag bryter ihop och kommer igen imorgon.
Nu; självmedicinering.