tantdiamant.blogg.se

Varannan vecka så kommer jag hem.

Varannan vecka så kommer jag inte hem.

 

Det finns de som frågar efter vilken vecka jag har, som är "barnfri".

Grejen är den att jag har ingen vecka där jag är "fri", från Lovisa.

Det finns däremot veckor där jag saknar henne, då hon inte är hemma. De veckorna hon är hos sin pappa. 

Såna veckor där jag kommer hem till en lägenhet som inte känns som "hemma", då större delen av mitt hjärta är någon annanstans. De veckorna då hjärtat känns så litet och skrumpet. Då russinhjärtat skramlar omkring där inne innanför bröstkorgen.

 

De veckorna blir kanske mitt "livspussel" lite mer lättlöst. Då jag inte längre lämnar, hämtar på förskola, lagar middag innan kl 18, läser godnattsagor osv. De veckor då jag sitter kvar på jobbet lite längre (som nu), och inte längre har de där "måsten:a" på mig. Förvisso. Men andelen LIV i livspusslet, de veckorna, är liksom avsevärt mindre då, också. Det hänger liksom ihop det där. Man överlever de veckorna. De andra veckorna, då lever man.

 

Lovisa har det jättebra hos sin pappa, absolut. Men det är när man ser en bild på Facebook på Lovisa, där hon är på väg någon annanstans på fredagsmys och vårt fredagsmys därmed utgår med "SupersnällasilverSara", "Amigo", Tacos, bästa blandningen (popcorn & ostbågar) och saft, som hjärtat krymper ihop och man slås av att man själv inte är där hos henne. Att det är en hel vecka kvar tills vi ses igen.